erica carlsson ☮

 

Jag bloggar ju aldrig, gissar att ni märker det. Det beror på två enkla saker, jag gör iprincip ingenting. Helt ärligt, jag stiger upp halvhjärtat på morgonen, tvingar mig själv till skolan, ligger hemma och ser på family guy någon timme varje dag innan jag åker till stallet, kommer hem sent och börjar om igen liksom. Och för det andra har jag ingen motivation, var hittar man motivationen att dela med sig av något som inte existerar. Jag menar, vad är mitt liv att blogga om egentligen? Och nu låter jag depprimerad och trött på livet, men sanningen är helt tvärt om. Jag är glad, taggad på livet och full av inspiration för min egen del. Men egentligen, vad är mitt liv att dela med mig av? Jag lever min dröm iprincip, jag går ett gymnasium där största delen av veckorna faktiskt går åt till att lära mig nya saker om de bästa jag vet i världen, samt har jag möjlighet att tillbringa all min fritid i stallet tillsammans med min natural born showjumper aka. Carma & min stjärna Cara Mia. Jag lever gymnasietiden jag alltid drömt om, jag går i rätt gymnasium för rätt möjligheter att göra vad jag drömt om hela livet, och trots att min framtid ännu är oklar ser den rätt ljus ut i mina ögon.

 

Det jag är allra gladast för i och med mitt gymnasieval är att jag faktiskt tog steget ut i världen. Jag stannade hemma i början för att jag var osäker, jag var rädd för allt som kunde hända, rätt för att göra beslutet angående min framtid och hästarna osv. Jag är så otroligt glad och stolt över att jag tog det stora steget, följde mitt hjärta och gjorde vad jag borde gjort från början. Jag är otroligt glad att ha framtiden framför mig, kunna forma den hur jag vill och göra vad jag vill. Mina betyg är inget att hurra över, men jag är övertygad om att min framtid inte hänger på dem, för min framtidsdröm är inte bunden till hur mina betyg i skolan ser ut, de drömmarna hänger på hur långt jag kan ta mig i hästbranchen, hur långt jag kan ta mig ut i världen, hur mycket erfarenheter jag kan skaffa och vad jag kan göra av dem sen. Det är inte någon "no biggie" för mig att sitta här och skriva att jag ska ut i världen, jag är livrädd helt bokstavligt. Men det är mina drömmar, och jag kommer följa mitt hjärta när besluten ska tas.

 

  

Hittade en bild från Allsvenskanfinalen i somras, låter så klyshigt att säga Allsvenskan. Kan tillägga att vi visserligen red i lägsta divisionen men vi vann så vi får skryta ändå. Fina fullblods-Erland, min första blågula seger och oj vad jag gillar den hästen!